GOING HOME?

Igår gick jag genom natten mot mitt ofrivilliga hem och såg inte en ända levande själ efter katarina bangata. Gick och tänkte ihop imaginära hem och imaginära liv. Snokade runt byggarbetsplatserna, alla ställen man absolute inte borde gå ensam kl 4 en tisdagsnatt. Men bla bla, det var ju fint. Tyvärr hade min kamera lika dåliga batterier som en socialrealistisk dokumentär känns nyskapande. Sen var det bara att knyta upp skorna i porten, låsa upp dörren så tyst som möjligt, hoppas att hunden inte börja skälla och smyga. Men ändå råka ut för frågeattacken. kom du hem nu? klockan är ju 4??! hur tog du dig hem? vad har du gjort? med vem? ska du sova nu? ska jag låta hunden vara här inne? ska vi väcka dig imorgon?

För att så klart höra på morgonen. Sov du här i natt?? när kom du??

-mmm, vi pratade i natt när jag kom hem.

-Nej, det gjorde vi väl inte?

Fuckin sleepwalkin' n'sleeptalkin family

Och så klart får man inte sova på morgonen. Men sen lägger man sig i deras säng under sibiriska gåsdunstäcken och sover bort ett par timmar till, med baby Jacks tysta medgivande.